Sermorelin: effekter, dosering, biverkningar och forskning 2026

Sermorelin: det viktigaste i korthet

Sermorelin är ett GHRH-fragment med 29 aminosyror som utlöser korta pulser av tillväxthormon. Det var FDA-godkänt för barn med tillväxthormonbrist fram till 2009, och data för vuxna kommer från små studier med 0,5 till 2 mg. Senast granskad: september 2026.

• Sermorelin är det amiderade segmentet med 29 aminosyror av humant tillväxthormonfrisättande hormon (GHRH 1-29-amid, GRF 1-29 NH2), den kortaste syntetiska peptiden med full GHRH-aktivitet.
• Den indragna amerikanska produktinformationen angav 30 mcg/kg subkutant vid sänggåendet för barn med tillväxthormonbrist. En intravenös engångsdos på 1 mcg/kg användes som diagnostiskt test.
• Vuxenstudier använde 0,5 till 2 mg per injektion. IGF-1 steg vid 1 mg två gånger dagligen men inte vid 0,5 mg två gånger dagligen (Corpas 1992) eller 2 mg en gång varje kväll (Vittone 1997).
• Rapporterad användning är 200 till 300 mcg en gång dagligen på kvällen, enligt foruminlägg, en översikt från 2026 och en leverantörskalkylator.
• I pediatriska studier fick cirka 1 av 6 patienter reaktioner vid injektionsstället, hypotyreos förekom hos 6,5 procent och en stor andel bildade anti-GRF-antikroppar med oklar betydelse.
• WADA listar sermorelin under S2.2.4 i 2027 års lista över förbjudna substanser, så det är förbjudet inom idrott vid alla tidpunkter.

Gå till dostabellen, exemplet på rekonstituering eller biverkningarna.

Vad är sermorelin?

Sermorelin är det amiderade segmentet med 29 aminosyror av humant tillväxthormonfrisättande hormon (GHRH 1-29-amid, GRF 1-29 NH2) och en agonist vid GHRH-receptorn.

Ämnet kallas också groliberin eller GRF(1-29)NH2. Dess CAS-nummer är 86168-78-7, molekylformeln C149H246N44O42S motsvarar en molekylvikt på cirka 3 358 Da (fri bas), och ATC-koderna är H01AC04 (somatropin och agonister) och V04CD03 (diagnostiskt test av hypofysfunktion). Identitetsuppgifter finns i PubChem (CID 16132413).

Strukturellt består sermorelin av de första 29 resterna av humant GHRH med 44 aminosyror, registrerat som UniProt P01286, amiderat vid C-terminalen. Översikten av Prakash och Goa (1999) beskriver det som den kortaste syntetiska peptiden med full biologisk aktivitet av GHRH, och ChEMBL listar det som en agonist vid GHRH-receptorn (mål CHEMBL2032).

EMD Serono marknadsförde sermorelin som GEREF i USA: en diagnostisk ampull på 0,05 mg godkänd den 28 december 1990 och injektionsflaskor på 0,5 mg och 1,0 mg godkända den 26 september 1997 för idiopatisk tillväxthormonbrist hos barn. I Irland var GEREF 50 en diagnostisk produkt från 1991 tills den drogs tillbaka i juli 2007.

Så verkar sermorelin

Sermorelin aktiverar GHRH-receptorn i hypofysens framlob och framkallar en kort puls av tillväxthormon i stället för en långvarig exponering.

Efter intravenös dosering når tillväxthormonsvaret sin topp efter cirka 30 minuter (intervall 15 till 60 minuter) och varar i 2 till 3 timmar. En subkutan kvällsdos av en GHRH(1-29)-analog frisatte tillväxthormon inom 10 minuter, och frisättningen varade i cirka 2 timmar. Effekten uppträder alltså som en kort puls snarare än som långvarig exponering.

Molekylen elimineras inom några minuter. Tre dokumenterade halveringstider beskriver samma korta verkan: cirka 4,3 minuter (försvinnandehalveringstid för GHRH(1-29)-NH2 hos friska män, Soule 1994), 6 till 7 minuter efter intravenös dosering (produktinformationen för GEREF 50) och 11 till 12 minuter efter intravenös eller subkutan dosering (tidigare amerikansk produktinformation). Efter en subkutan dos på 2 mg nåddes toppnivåerna inom 5 till 20 minuter, och den absoluta biotillgängligheten var cirka 6 procent.

Enzymer förklarar den korta verkan. Ett dipeptidylpeptidas i plasma omvandlar nativt GHRH(1-44) till det inaktiva fragmentet GRH(3-44), med en halveringstid in vivo på 6,8 minuter (Frohman 1986), och dipeptidylpeptidas IV klyver GHRH(1-29)-NH2 vid bindningen 2-3 (Frohman 1989).

Eftersom det testar de somatotrofa cellerna direkt användes en intravenös engångsdos på 1 mcg/kg som diagnostiskt stimuleringstest. Testet utesluter inte att tillväxthormonbristen har en hypotalamisk orsak.

Sermorelins effekter och forskningsläget

De dokumenterade fördelarna är begränsade till tillväxt hos barn och små fysiologiska studier på vuxna. En översikt från 2026 bedömer kliniskt relevanta fördelar hos friska personer som osäkra.

Det tydligaste positiva resultatet kommer från barn: i studien från Geref International Study Group (Thorner et al. 1996) fördubblades tillväxthastigheten ungefär under det första behandlingsåret. Vuxenstudierna är små och resultaten blandade. Corpas et al. (1992) fann högre GH över 24 timmar och högre IGF-1 endast vid 1 mg två gånger dagligen, och Vittone et al. (1997) fann högre nattligt GH utan förändring av IGF-1. Två artiklar av Khorram et al. (1997) använde en norleucinsubstituerad analog, [Nle27]GHRH(1-29)-NH2, snarare än sermorelin.

Översikt över studier på människor

Fem publicerade studier på människor från fyra kohorter (en pediatrisk studie med 110 barn, tre små studier på äldre vuxna) och en översikt behandlar sermorelin eller närbesläktade GHRH(1-29)-analoger. Två av vuxenartiklarna använde [Nle27]-analogen.

Sermorelin före och efter

De dokumenterade före- och efterresultaten är utfallsmått i studier: barn växte snabbare, och i en vuxenstudie på 6 veckor steg nattligt GH medan kroppssammansättningen förblev oförändrad.

I den pediatriska studien ökade den genomsnittliga tillväxthastigheten från 4,1 cm/år vid start till 8,0 cm/år efter 6 månader och 7,2 cm/år efter 12 månader. Hos friska äldre män höjde 2 mg varje kväll nattligt GH under 6 veckor, medan IGF-1, IGFBP-3, GH-bindande protein och kroppssammansättning inte förändrades. 2 av 6 styrkemått förbättrades, och studien saknade placebogrupp. Med [Nle27]-analogen steg IGF-1 inom 2 veckor och närmade sig åter utgångsnivån vid vecka 16. Före- och efterbilder eller tidslinjer från praktisk användning är inte studiedata.

Sermorelin för viktnedgång och fettförlust

Ingen studie har prövat sermorelin för vikt- eller fettminskning: i den enda GHRH(1-29)-studien som mätte kroppssammansättning (Vittone 1997, ingen placebogrupp) förändrades den inte, och en studie av [Nle27]-analogen fann högre fettfri massa endast hos män (Khorram 1997).

Khorrams studie rapporterar högre fettfri massa, bättre insulinkänslighet och högre välbefinnande endast hos män. Hos kvinnor ökade hudtjockleken, men inte den fettfria massan. En översikt från 2026 över peptider som påverkar GH och IGF-1 bedömer kliniskt relevanta fördelar av GHRH-analoger hos friska personer som osäkra.

Dosering av sermorelin

Det finns ingen godkänd behandlingsdos för vuxna: den indragna amerikanska produktinformationen angav 30 mcg/kg vid sänggåendet för barn med tillväxthormonbrist, det irländska diagnostiska GEREF 50 använde en intravenös engångsdos på 1 mcg/kg, vuxenstudier använde 0,5 till 2 mg och uppgifterna om praktisk användning nedan är rapporterad användning, inte en rekommendation.

Doser i mcg/kg avser varje kilogram kroppsvikt. Använd peptidkalkylatorn för att omvandla en mängd i milligram till milliliter och sprutenheter.

Dostabell för sermorelin: produktinformation och studier

Den indragna produktinformationen angav 30 mcg/kg vid sänggåendet för barn. Vuxenstudier använde 0,5 till 2 mg per injektion.

Hur mycket sermorelin per dag: rapporterad användning

Rapporterad användning ligger främst på 200 till 300 mcg en gång dagligen på kvällen, betydligt under de dagliga mängderna i vuxenstudier.

Ingen studie på människor visar någon effekt vid 200 till 300 mcg. Vuxenstudier använde cirka 3 till 10 gånger så mycket per dag, och IGF-1 steg inte vid 0,5 mg två gånger dagligen (Corpas 1992) eller 2 mg en gång varje kväll (Vittone 1997).

Så rekonstitueras sermorelin

För att rekonstituera en injektionsflaska med 5 mg sermorelin, tillsätt 2 ml bakteriostatiskt vatten och rotera försiktigt tills lösningen är klar. Lösningen innehåller då 2,5 mg/ml, så 200 mcg motsvarar 0,08 ml eller 8 enheter på en U-100-spruta.

Beräkningskedjan bakom resultatet består av en formel: koncentration (mg/ml) är flaskans innehåll (mg) dividerat med lösningsmedel (ml), volym (ml) är dos (mg) dividerat med koncentration, och enheter på en U-100-spruta är volym (ml) gånger 100. Peptidkalkylatorn utför beräkningen för andra flaskstorlekar, vattenvolymer och doser.

Så blandas sermorelin

1. Material: en injektionsflaska med sermorelin (vanligen 5 mg), bakteriostatiskt vatten för injektion (USP), en U-100-insulinspruta och en punkteringssäker behållare för stickande avfall.
2. Dra upp 2 ml bakteriostatiskt vatten och tillsätt det långsamt till injektionsflaskan. Rotera försiktigt tills pulvret har lösts upp; skaka inte.
3. Kontrollera att lösningen är klar, utan partiklar eller missfärgning.
4. Datumärk den öppnade flaskan med bakteriostatiskt vatten och kassera den efter 28 dagar om inte etiketten anger ett annat datum.
5. Använd den rekonstituerade lösningen inom cirka 3 veckor vid förvaring i 2 till 8 grader Celsius (uppgift från leverantör; den ursprungliga produktinformationen för GEREF angav omedelbar användning av den rekonstituerade produkten).

Sermorelin i enheter på en U-100-spruta (räkneexempel)

Vid 2,5 mg/ml motsvarar varje 100 mcg sermorelin 0,04 ml, eller 4 enheter på en U-100-spruta.

Räkneexemplet i tre steg: (1) koncentration = 5 mg / 2 ml = 2,5 mg/ml; (2) volym = 0,2 mg / 2,5 mg/ml = 0,08 ml; (3) enheter på en U-100-spruta = 0,08 ml x 100 = 8 enheter. En enhet på en U-100-spruta är 0,01 ml.

Alla enheter avser markeringar på en U-100-insulinspruta, inte internationella enheter. En injektionsflaska med 5 mg sermorelin innehåller 25 beräknade doser på 200 mcg. På en U-40-spruta är en enhet 0,025 ml, så samma 0,08 ml skulle motsvara 3,2 enheter. Att i stället dra upp 8 U-100-enheter på en U-40-spruta ger 0,2 ml, eller 500 mcg, vilket är 2,5 gånger den avsedda mängden (Barrera 2019). Kontrollera U-100-märkningen på sprutan.

Injektion av sermorelin: så injiceras det subkutant

Injicera dosen från en U-100-insulinspruta i 90 graders vinkel, i ett upplyft hudveck om nålen är längre än 4 mm, håll kvar i cirka 10 sekunder och växla injektionsställe varje gång.

1. Dra upp dosen i enheter i en U-100-insulinspruta.
2. Använd den kortaste tillgängliga sprutnålen; lyft ett hudveck om nålen är längre än 4 mm.
3. Injicera i 90 graders vinkel mot hudveckets yta.
4. Håll kvar nålen i huden i minst 5 sekunder efter att kolven tryckts ned (det är bättre att räkna till 10), dra sedan ut den i samma vinkel och släpp hudvecket.
5. Växla injektionsställe: buken (minst 2 cm från naveln), övre tredjedelen av lårets fram- och utsida, skinkorna och överarmens baksida om någon annan ger injektionen. Placera varje injektion minst 1 cm från den föregående och undvik ärr, blåmärken och lipohypertrofi.
6. Använd en ny spruta och nål för varje injektion. Om det blöder, tryck med kompress mot stället; gnugga inte.
7. Kassera nålar och sprutor omedelbart i en punkteringssäker behållare och följ lokala regler (FDA:s vägledning om stickande avfall).

Injektionsstegen följer rekommendationerna från FITTER 2016 och FIT UK 2019, som skrevs för insulin och här tillämpas på subkutana peptider. En fullständig genomgång finns i guiden för injektion av retatrutid. För utrustning, se injektionsmaterial och injektionstillbehör.

Biverkningar av sermorelin

I pediatriska studier fick cirka 1 av 6 patienter reaktioner vid injektionsstället, 6,5 procent utvecklade hypotyreos och en stor andel utvecklade anti-GRF-antikroppar med oklar betydelse. Huvudvärk, rodnad och yrsel förekom var för sig hos mindre än 1 procent.

Produktinformationen föreskrev sköldkörtelprover före och under behandlingen. En översikt från 1999 anger övergående ansiktsrodnad och smärta vid injektionsstället som de vanligaste händelserna; ansiktsrodnad uppträder främst efter den intravenösa diagnostiska dosen. Data om långtidssäkerhet hos vuxna vid doser från praktisk användning saknas, och en idrottsmedicinsk översikt från 2026 framhåller avsaknaden av rigorösa säkerhetsdata för icke godkända peptider.

Interaktioner och faktorer som dämpar svaret enligt produktinformationen för GEREF 50 omfattar somatostatin, insulin, glukokortikoider, COX-hämmare (aspirin, indometacin) och antikolinergika (atropin). Fetma, hyperglykemi och förhöjda fria fettsyror är förknippade med ett dämpat GH-svar, och obehandlad hypotyreos kan försämra svaret. Diskutera eventuella sjukdomar och läkemedel med vårdpersonal före användning.

Sermorelin jämfört med tesamorelin, ipamorelin och CJC-1295

Sermorelin och tesamorelin verkar båda inom några minuter, medan CJC-1295 med DAC har en uppskattad halveringstid på dagar. GHRH-analogerna skiljer sig främst i struktur, godkännandestatus och omfattningen av studier på människor.

Tesamorelin jämfört med sermorelin

Tesamorelin är en GHRH-analog med 44 aminosyror och en hexenoylrest och har ett gällande amerikanskt godkännande (Egrifta), medan sermorelin är fragmentet med 29 aminosyror vars godkännanden upphörde att gälla från den 18 juni 2009. Den dokumenterade skillnaden gäller struktur, godkännande och evidens snarare än att tesamorelin skulle ha en längre verkan.

Båda verkar inom minuter. Dokumenterade halveringstider är 26 minuter hos friska vuxna och 38 minuter hos personer med hiv för ursprungliga EGRIFTA 2 mg efter 14 dagar, 8 minuter för EGRIFTA SV och 11 minuter för EGRIFTA WR efter en engångsdos, samt 11 till 12 minuter för sermorelin enligt den tidigare amerikanska produktinformationen. Godkännandehistoriken visar en tydligare skillnad: Egrifta godkändes den 10 november 2010 för överskott av bukfett hos personer med hiv och lipodystrofi, och EGRIFTA WR följde den 25 mars 2025, medan GEREF-godkännandena upphörde 2009. Evidensen skiljer sig också: tesamorelin har randomiserade, placebokontrollerade studier med visceralt fett som utfallsmått, sermorelin har en pediatrisk tillväxtstudie och små vuxenstudier. För forskningsmaterial, se tesamorelin som forskningsprodukt, och för doseringsuppgifter doseringsguiden för tesamorelin.

Sermorelin jämfört med ipamorelin

Sermorelin verkar vid GHRH-receptorn, medan ipamorelin är en pentapeptid som verkar vid ghrelinreceptorn (GHS) och hos människor endast har studerats efter intravenös dosering. Dess fas 2-studie efter tarmkirurgi visade ingen signifikant nytta.

Hos grisar höjde ipamorelin ACTH och kortisol inte mer än GHRH gjorde, inte ens vid mer än 200 gånger ED50, och jämförbara data från människor saknas (Raun et al. 1998). Fas 2-studien på människor använde 0,03 mg/kg intravenöst två gånger dagligen efter tarmresektion och uppnådde inget signifikant effektmått (Beck et al. 2014). Det finns inga kontrollerade data från människor om att kombinera sermorelin med ipamorelin. I USA placerade FDA ipamorelinacetat i kategori 2 för 503B-anläggningar för läkemedelsberedning den 29 september 2023, med hänvisning till säkerhetsrisker.

Sermorelin jämfört med CJC-1295 (med och utan DAC)

CJC-1295 är en substituerad GHRH(1-29)-analog: DAC-formen har en uppskattad halveringstid på 5,8 till 8,1 dagar och höjde GH under 6 dagar eller mer efter en enda injektion, medan formen utan DAC saknar fackgranskade data från människor.

Data från människor om CJC-1295 med DAC kommer från tre studier med 63 friska frivilliga. Efter en enda injektion steg GH 2- till 10-faldigt under 6 dagar eller längre och IGF-1 1,5- till 3-faldigt under 9 till 11 dagar (Teichman et al. 2006). Formen utan DAC, även kallad Mod GRF 1-29, bedöms ha evidensnivå D i en översikt från 2026. FDA varnar för att minst fem olika CJC-1295-substanser cirkulerar under minst nio namn. Både CJC-1295 och sermorelin omfattas av WADA S2.2.4.

Sermorelins rättsliga status och dopning

I september 2026 finns inget gällande amerikanskt godkännande för sermorelin, och WADA listar det under S2.2.4 i 2027 års lista över förbjudna substanser (publicerad den 21 september 2026, gäller från den 1 januari 2027).

I EU var det enda dokumenterade godkännandet GEREF 50 i Irland, en diagnostisk produkt som godkändes 1991 och drogs tillbaka i juli 2007.

Är sermorelin godkänt av FDA?

Nej. Sermorelin är för närvarande inte godkänt av FDA: GEREF godkändes 1990 som diagnostiskt medel och 1997 för tillväxthormonbrist hos barn, och båda godkännandena upphörde att gälla från den 18 juni 2009, inte av säkerhets- eller effektskäl.

EMD Serono slutade sälja båda GEREF-produkterna 2008 och begärde att godkännandena skulle dras tillbaka. År 2013 fastställde FDA att produkterna inte hade dragits tillbaka av säkerhets- eller effektskäl, vilket innebär att ansökningar om generiska läkemedel fortsatt är möjliga. Drugs@FDA listar NDA 020443 som avvecklat.

Amerikanska apotek som bereder läkemedel får endast använda bulkämnen som omfattas av en USP/NF-monografi, ingår i ett FDA-godkänt läkemedel eller finns på 503A-listan över bulkämnen. FDA:s kategorilista, uppdaterad den 14 maj 2026, placerar inte sermorelin i någon kategori. Anläggningar för läkemedelsberedning rapporterade beredda injektioner med sermorelin plus ipamorelin mellan 2017 och 2020, och sermorelin stod inte på dagordningen för mötet med Pharmacy Compounding Advisory Committee den 23 till 24 juli 2026.

Sermorelin och dopning (WADA 2027)

WADA nämner uttryckligen sermorelin under S2.2.4 i 2027 års lista över förbjudna substanser, så det är förbjudet inom idrott vid alla tidpunkter, och en nano-LC-MS-metod från 2026 detekterar det i urin ned till 0,5 ng/ml.

Listan antogs av WADA:s exekutivkommitté den 10 september 2026 och publicerades den 21 september 2026. S2-substanser är förbjudna både inom och utom tävling; formuleringen i S2.2.4 är oförändrad jämfört med 2026 års lista. Detektionsmetoden identifierar också huvudmetaboliten (Uçaktürk och Nemutlu 2026). I Tyskland listar bilagan till antidopningslagen (AntiDopG) sermorelin bland faktorer som frisätter tillväxthormon.

Vanliga frågor

Vad är sermorelin?

Sermorelin är det amiderade segmentet med 29 aminosyror av humant tillväxthormonfrisättande hormon (GHRH 1-29-amid) och en agonist vid GHRH-receptorn. Det får hypofysen att frisätta tillväxthormon i en kort puls. EMD Serono sålde det som GEREF, först som diagnostiskt medel 1990 och från 1997 för idiopatisk tillväxthormonbrist hos barn.

Är sermorelin godkänt av FDA?

Nej. Sermorelin är för närvarande inte godkänt av FDA. GEREF godkändes den 28 december 1990 som diagnostiskt medel och den 26 september 1997 för tillväxthormonbrist hos barn. EMD Serono avvecklade produkterna 2008, godkännandena upphörde att gälla från den 18 juni 2009 och FDA konstaterade 2013 att produkterna inte hade dragits tillbaka av säkerhets- eller effektskäl.

Hur mycket sermorelin per dag är vanligt?

Den pediatriska produktinformationen angav 30 mcg/kg vid sänggåendet. Vuxenstudier använde 0,5 till 2 mg per injektion (0,5 eller 1 mg två gånger dagligen, eller 2 mg varje kväll). Rapporterad användning är 200 till 300 mcg på kvällen, enligt foruminlägg, en översikt från 2026 och en leverantörskalkylator. Dostabellen visar administreringsvägar och studiernas längd.

Vilka biverkningar har sermorelin?

I pediatriska studier fick cirka 1 av 6 patienter reaktioner vid injektionsstället, 6,5 procent utvecklade hypotyreos och en stor andel bildade anti-GRF-antikroppar med oklar betydelse. Huvudvärk, rodnad, yrsel och nässelutslag (urtikaria) förekom var för sig hos mindre än 1 procent. Data om långtidssäkerhet hos vuxna vid doser från praktisk användning saknas.

Vad visar före- och efterresultat med sermorelin?

Dokumenterade före- och efterresultat är utfallsmått i studier. Hos barn steg den genomsnittliga tillväxthastigheten från 4,1 till 8,0 cm/år efter 6 månader och 7,2 cm/år efter 12 månader. Hos äldre män höjde 2 mg varje kväll under 6 veckor nattligt GH utan att förändra IGF-1 eller kroppssammansättningen. Tidslinjer och bilder från forum är inte studiedata.

Hjälper sermorelin vid vikt- eller fettminskning?

Ingen studie har prövat sermorelin för vikt- eller fettminskning. I den enda GHRH(1-29)-studien som mätte kroppssammansättning (Vittone 1997, ingen placebogrupp) förändrades den inte, och en studie av [Nle27]-analogen fann högre fettfri massa endast hos män (Khorram 1997).

Tesamorelin jämfört med sermorelin: vad är skillnaden?

Tesamorelin är en GHRH-analog med 44 aminosyror och en hexenoylrest, godkänd i USA som Egrifta (2010) och EGRIFTA WR (2025). Sermorelin är fragmentet med 29 aminosyror vars godkännanden upphörde 2009. Båda verkar inom minuter: dokumenterade halveringstider är 26 minuter hos friska vuxna och 38 minuter hos personer med hiv för ursprungliga EGRIFTA, 8 minuter för EGRIFTA SV och 11 minuter för EGRIFTA WR.

Sermorelin jämfört med ipamorelin: vad är skillnaden?

Sermorelin är en GHRH-receptoragonist som frisätter GH från hypofysen. Ipamorelin är en pentapeptid som verkar vid ghrelinreceptorn (GHS) och har hos människor endast studerats efter intravenös dosering. Dess fas 2-studie efter tarmkirurgi visade ingen signifikant nytta. Hos grisar höjde ipamorelin ACTH och kortisol inte mer än GHRH gjorde; jämförbara data från människor saknas.

Kan sermorelin tas via munnen?

Sermorelin var endast godkänt som injektion, och studierna på människor som citeras i den här guiden använde subkutan eller intravenös dosering. Även efter subkutan injektion når bara cirka 6 procent blodomloppet, och enzymer som DPP-IV bryter ned peptiden inom några minuter.

Hur rekonstitueras sermorelin och hur avläses U-100-enheter?

Lös upp 5 mg i 2 ml bakteriostatiskt vatten för att få 2,5 mg/ml. Då motsvarar 200 mcg 0,08 ml eller 8 enheter på en U-100-spruta (1 enhet = 0,01 ml). Rotera, skaka inte, och kontrollera att lösningen är klar. Att dra upp U-100-enheter med en U-40-spruta ger 2,5 gånger den avsedda mängden.

Är recensioner av sermorelin och rapporter på Reddit tillförlitliga?

Erfarenhetsrapporter är anekdotiska och kan inte ersätta kontrollerade data. Uppgifterna om praktisk användning i den här guiden kommer från ett protokollinlägg och en tråd om rekonstituering på Peptide Critic, en översikt från 2026 som sammanfattar dosering på nätet samt en leverantörskalkylator, och de listas i tabellen över rapporterad användning. Ingen av uppgifterna kommer från en kontrollerad studie.

Är sermorelin förbjudet inom idrott?

Ja. WADA:s lista över förbjudna substanser för 2027 (publicerad den 21 september 2026, gäller från den 1 januari 2027) nämner sermorelin under S2.2.4, och S2-substanser är förbjudna vid alla tidpunkter. En nano-LC-MS-metod detekterar sermorelin och dess huvudmetabolit i urin ned till 0,5 ng/ml.

Källor

1. RxList: Sermorelinacetat: biverkningar, användning och dosering (återgivning av amerikansk produktinformation, FDA-revision 2001).
2. PubChem: Sermorelin (CID 16132413).
3. Prakash A, Goa KL: Sermorelin: en översikt över dess användning för diagnos och behandling av barn med idiopatisk tillväxthormonbrist. BioDrugs 1999;12(2):139-57.
4. EMBL-EBI ChEMBL: Sermorelinacetat, verkningsmekanism (CHEMBL1201490).
5. Serono Limited / HPRA: GEREF 50, produktresumé (PA 285/6/1), 2004.
6. Khorram O, Laughlin GA, Yen SS: Endokrina och metabola effekter av långvarig administrering av [Nle27]tillväxthormonfrisättande hormon-(1-29)-NH2 hos äldre män och kvinnor. J Clin Endocrinol Metab 1997;82(5):1472-9.
7. Frohman LA et al.: Snabb enzymatisk nedbrytning av tillväxthormonfrisättande hormon i plasma in vitro och in vivo till en biologiskt inaktiv produkt. J Clin Invest 1986;78(4):906-13.
8. FDA, HHS: Beslut om att GEREF (sermorelinacetat) injektion ... inte drogs tillbaka från försäljning av säkerhets- eller effektskäl (ärende FDA-2012-P-1071). Federal Register 2013.
9. FDA CDER: Drugs@FDA, NDA 020443 (GEREF, avvecklat).
10. WorldHealth.net: Geref (sermorelinacetat för injektion), återgivning av amerikansk produktinformation, 2005.
11. Dominikowski A et al.: Det framväxande landskapet av prestationshöjande peptider som påverkar GH-IGF1-axeln. Front Endocrinol 2026;17:1822475.
12. Thorner M et al.; Geref International Study Group: Subkutan behandling med tillväxthormonfrisättande hormon en gång dagligen påskyndar tillväxten hos barn med tillväxthormonbrist under behandlingens första år. J Clin Endocrinol Metab 1996;81(3):1189-96.
13. Corpas E et al.: Tillväxthormonfrisättande hormon (GH)-(1-29) två gånger dagligen motverkar sänkta nivåer av GH och insulinliknande tillväxtfaktor I hos äldre män. J Clin Endocrinol Metab 1992;75(2):530-5.
14. Vittone J et al.: Effekter av en injektion av tillväxthormonfrisättande hormon (GHRH 1-29) varje kväll hos friska äldre män. Metabolism 1997;46(1):89-96.
15. Khorram O, Yeung M, Vu L, Yen SS: Effekter av administrering av [norleucin27]tillväxthormonfrisättande hormon (GHRH) (1-29)-NH2 på immunförsvaret hos äldre män och kvinnor. J Clin Endocrinol Metab 1997;82(11):3590-6.
16. Mendias CL, Awan TM: Säkerhet och effekt hos godkända och icke godkända peptidbehandlingar för muskuloskeletala skador och idrottsprestation. Sports Med 2026;56(8):1921-1935.
17. FDA: Bulkämnen som används vid läkemedelsberedning enligt avsnitt 503A i FD&C Act (innehåll aktuellt den 14 maj 2026).
18. FDA: Bulkämnen föreslagna för läkemedelsberedning enligt avsnitt 503A (kategorierna 1-3), uppdaterad den 14 maj 2026.
19. FDA: Säkerhetsrisker med vissa bulkämnen föreslagna för läkemedelsberedning (innehåll aktuellt den 22 april 2026).
20. FDA, HHS: Pharmacy Compounding Advisory Committee: meddelande om möte (ärende FDA-2025-N-6895). Federal Register 2026.
21. Peptide Critic Community: Forskningsprotokoll för dosering av sermorelin (tråd 341), 2025.
22. Peptide Critic Community: Ny på peptider (tråd 2260), 2026.
23. BergdorfBio: produktsida för sermorelin och peptidkalkylator (besökta i september 2026).
24. Theratechnologies / FDA: EGRIFTA (tesamorelin för injektion), produktinformation, 2010.
25. FDA CDER: Godkännandeunderlag, NDA 22-505, Egrifta, 2010.
26. Theratechnologies: FDA-godkännande för EGRIFTA WR (tesamorelin F8), den 25 mars 2025.
27. Jetté L et al.: Biokonjugat av human tillväxthormonfrisättande faktor (hGRF)1-29 och albumin aktiverar GRF-receptorn i hypofysens framlob hos råttor: identifiering av CJC-1295. Endocrinology 2005;146(7):3052-8.
28. Teichman SL et al.: Långvarig stimulering av utsöndring av tillväxthormon (GH) och insulinliknande tillväxtfaktor I med CJC-1295. J Clin Endocrinol Metab 2006;91(3):799-805.
29. Raun K et al.: Ipamorelin, den första selektiva tillväxthormonsekretagogen. Eur J Endocrinol 1998;139(5):552-61.
30. Beck DE et al.; Ipamorelin 201 Study Group: Prospektiv, randomiserad, kontrollerad proof-of-concept-studie av ghrelinmimetikat ipamorelin för behandling av postoperativ ileus hos patienter efter tarmresektion. Int J Colorectal Dis 2014;29(12):1527-34.
31. World Anti-Doping Agency: WADA publicerar 2027 års lista över förbjudna substanser (pressmeddelande, den 21 september 2026).
32. World Anti-Doping Agency: Lista över förbjudna substanser 2027.
33. Uçaktürk E, Nemutlu E: Analys av tillväxthormonfrisättande hormon och dess analoger i urin med nano-vätskekromatografi kopplad till kvadrupol-/orbitrap-masspektrometri. J Pharm Biomed Anal 2026;268:117207.
34. Health Products Regulatory Authority (HPRA): Indragna läkemedel, GEREF 50 (indraget i juli 2007).
35. Frohman LA et al. J Clin Invest 1989;83(5):1533-40 (PMID 2565342).
36. Soule S, King JA, Millar RP. J Clin Endocrinol Metab 1994;79(4):1208-11 (PMID 7962295).
37. Hospira / Pfizer: Bakteriostatiskt vatten för injektion, USP (DailyMed).
38. Centers for Disease Control and Prevention: Förebyggande av osäkra injektionsrutiner, 2024.
39. Barrera F, Murvelashvili N: Dåligt kontrollerad typ 3c-diabetes till följd av användning av insulinsprutor för veterinärbruk. Case Reports in Endocrinology 2019.
40. Frid AH et al.: Nya rekommendationer för insulintillförsel (FITTER 2016). Mayo Clin Proc 2016.
41. Forum for Injection Technique (FIT) UK: Brittiska rekommendationer för injektions- och infusionsteknik, 5:e upplagan, 2019.
42. US Food and Drug Administration: Bästa sättet att kassera använda nålar och annat stickande avfall, 2023.
43. Tyska antidopningslagen (AntiDopG), bilaga till avsnitt 2(3): förteckning över dopningssubstanser.